Hejj allihopa, det är jag som är Ebba!

Jag är 18 år och bor i Stockholm, på ingarö. My story är att jag har i hela mitt liv varit den smalaste och minsta av allihopa, fram tills för ca ett år sedan. Då fick jag reda på att jag var så smal som jag var (kunde äta hur mycket som helst av precis vad jag ville, utan att gå upp ett kilo) för att jag hade en hjärntumör. Nu avdramatiserar jag det en aning, då det var otroligt allvarigt och jag hade dött om vi inte upptäckte den inom kort (hade gått med den väldigt länge). Nu har jag gått upp nästan 50% av min kroppsvikt på lite drygt ett halvår och fått en helt ny kropp att lära mig att acceptera. Det är svårt och jag kämpar varje dag. Jag var ändå så pass smal innan att jag är mer nöjd över min kropp nu, även om jag gärna skulle väga ca 3 kg mindre. Ni som läser mina inlägg kommer få följa med mig på min resa där jag vid 17/18 års ålder helt plötsligt har fått en ny kropp att vänja mig vid. (För att ni ska få förståelse för hur mycket jag har förändrats så kan jag använda denna liknelse: de första två månaderna gick jag upp 1.5 kg i veckan. tänk att ni varje söndag får ett och ett halvt mjölkpaket extra att bära på, och detta under två månaders tid)

Nu blir mitt inlägg jättelångt... Jag ber om ursäkt för det och tackar dom som orkat läsa :) imorgon blir det upp tidigt för att åka till sjukhuset och ta lite prover som har med förra årets långa sjukhusvistelse att göra :)

kram på er allihopa